The show has come to the bitter end.
Du är en artist. En fantastisk skådespelare. En aktör i form av en chokladpralin med likörfyllning. Du ser söt och god ut. Du smakar besvikelse, sliskigt och alldeles för mycket.
Du lockar som en hundvalp, men när du lämnas ensam tuggar du sönder de finaste Prada.
Du spelar troget hjärtekrossad och lever på andras sympati.
Gräset är grönare på andra sidan, min sida. Gräset som växer centimeter från mina fötter, utanför min dörr, i min park, i min stad. Att idissla där som ett förvirrat nötkreatur är inte lösningen på dina problem.
Nej! Du är inte så bra. Ridån kommer falla på dig - det är en tidsfråga.
Och jag har vänt timglaset,
Du lockar som en hundvalp, men när du lämnas ensam tuggar du sönder de finaste Prada.
Du spelar troget hjärtekrossad och lever på andras sympati.
Gräset är grönare på andra sidan, min sida. Gräset som växer centimeter från mina fötter, utanför min dörr, i min park, i min stad. Att idissla där som ett förvirrat nötkreatur är inte lösningen på dina problem.
Nej! Du är inte så bra. Ridån kommer falla på dig - det är en tidsfråga.
Och jag har vänt timglaset,
"Även solen har fläckar"- gäller det allt eller?
Hej!
Jag är rädd för ondska.
Jag går runt och trpr att inget kan vara bra ett längre tag utan att som en ren självklarhet kommer det komma en dag när min pojkvän är otrogen och ja får en obotlig sjukdom.
Är jag rädd för framtiden då, eller för mitt förflutna?
Trots att mitt liv innehåller både nya och gamla underbara människor och ett nytt friskt jag, så måste alla genomlida onda aningar i mina tankar.
Min pojkvän behöver inte vara otrogen mot mig, någonsin, bara för att alla runt om kring är det titt som tätt..stackars honom..
Han är en sån en på miljonen och just jag har fått den äran. Vad gör jag? Nej denna gången pratar jag inte om inbillad lycka eller ett LV-plagiat. Jag verkar ha hittat min äkta Chanel.. och ändå granskar jag det som en annons på blocket! Jag vet att min chanel är mig trogen, han har riktiga skruvar och en guldkedja. Jag har fan inte hittat honom på blocket.. det var ju i Frankrike. En poäng jag aldrig kommer till är:
Tänk vad vårt förflutna kryper in och sätter klorna i vår nu-och-framtid. Bara för att en eller två visat sig vara riktiga dregg så behöver inte alla vara det. Eller? Är det kanske som man säger; "Även solen har fläckar" , "Kaos är granne med gud" och "dagen är nattens moder"
I alla fall, sånt skrämmer skiten ur mig!
Jag är rädd för ondska.
Jag går runt och trpr att inget kan vara bra ett längre tag utan att som en ren självklarhet kommer det komma en dag när min pojkvän är otrogen och ja får en obotlig sjukdom.
Är jag rädd för framtiden då, eller för mitt förflutna?
Trots att mitt liv innehåller både nya och gamla underbara människor och ett nytt friskt jag, så måste alla genomlida onda aningar i mina tankar.
Min pojkvän behöver inte vara otrogen mot mig, någonsin, bara för att alla runt om kring är det titt som tätt..stackars honom..
Han är en sån en på miljonen och just jag har fått den äran. Vad gör jag? Nej denna gången pratar jag inte om inbillad lycka eller ett LV-plagiat. Jag verkar ha hittat min äkta Chanel.. och ändå granskar jag det som en annons på blocket! Jag vet att min chanel är mig trogen, han har riktiga skruvar och en guldkedja. Jag har fan inte hittat honom på blocket.. det var ju i Frankrike. En poäng jag aldrig kommer till är:
Tänk vad vårt förflutna kryper in och sätter klorna i vår nu-och-framtid. Bara för att en eller två visat sig vara riktiga dregg så behöver inte alla vara det. Eller? Är det kanske som man säger; "Även solen har fläckar" , "Kaos är granne med gud" och "dagen är nattens moder"
I alla fall, sånt skrämmer skiten ur mig!
Att imponera på dig själv skapar självförtroende!
| Jag märker att en hel del människor dessa dagar kämpar med att lära känna sig själva och inriktningen på sina liv. Tyvärr så finns det många som mäter sig själva med hjälp av den acceptens de får av andra. En person som, medvetet eller omedvetet, försöker känna sig bra eller se bra ut, på grund av hur andra människor ser på en har inte ett bra sätt att utveckla självförtroende på. Självförtroende är, kan man säga, det samma som säkerhet och hur nöjd du är med dig själv. Det har ingenting med vad andra människor tycker om dig. Jag är säker på att du redan upptäckt att oavsett vem du är, vad du står för, eller vad du gör, blir du ändå aldrig omtyckt av alla du träffar på. Det spelar ingen roll vad andra tycker om dig. Vad som är viktigt är vad du tycker om dig själv. Imponera på dig själv med ambitiösa uppgifter som du lyckas klara av varenda dag. Oroa dig inte för att du måste imponera på andra. När du lägger huvudet på kudden på kvällen, är du imponerad av vad du gjort under dagen? Det är ett säkert sätt att gå mot ett lyckligare liv. Så hur kan du imponera på dig själv och skapa ett bra självförtroende? Du måste fastställa och leva upp till de krav du ställer på dig själv. För dig kanske det handlar om just träningsmålen, men det kan tillämpas inom alla andra områden i livet också. Du bör vara medveten om att de uppgifter som kommer att förvåna och imponera sannolikt inte är de lättaste uppgifterna du satt upp för dig. Det borde noteras eftersom många glömmer bort det. Att vara en ?bra människa? med bra ?avsikter? är en bra start på att leva ett nöjsammare liv?men att framgångsrikt klara av utmaningar skapar ett starkt självförtroende. Var inte rädd för att pressa dig själv. Var inte rädd för att sätta ambitiösa mål. Var inte rädd för att vara rädd heller ibland. ?Tillfredsställelsen ligger i utmaningen? brukar jag säga när jag verkligen pressat mig själv till det yttersta. Sluta leta efter godkännande omkring dig för att du ska må bra. Ja, alla vill ha godkännande, men det är omöjligt att alla ska godkänna dina mål. Du kan inte låta personer som inte är intresserade, med andra värderingar i livet och som prioriterar annat, bestämma om det går bra eller inte. När du inte mår bra, då måste du börja göra de saker i livet som sannerligen imponerar på dig själv. |
livet är kort
.. så älska dom som behandlar dig rätt och glöm dom som inte gör det. Och anta att allt som sker har en mening. Om du får en chans, ta den! Om den förändrar ditt lit, låt den! Ingen sa att det skulle bli lätt, dom bara lovade att det skulle vara värt det. Så småningom känns det mycket bättre faktist.
verklighetsbaserad film eller filmbaserad verklighet
Alla filmer innehåller:
en perfekt kärlekshistoria med perfekta fraser, perfekta tjejer som kan hantera uppstående situationer perfekt och perfekta män som beteer sig som i allas perfekta drömmar. Killar och män som kan analysera ens behov och tankar, som står med rosor nedanför balkongen efter ett litet tjaffs om vem som är underbarast. Dem lagar romantiska middagar med fint vin hemma i sina egna fina välvårdade superlyxkök enbart för dig. Kommer med överraskningar och vågar chansa på att fråga ut mitt på gatan i manhattan.. De lär dig att surfa och tar dig på fina strandpromenader efteråt, självklart flyter snacket på perfekt! De pressar inte till någonting utan klarar av att hålla labbarna borta tills ni träffats några gånger..
Alla verkligheter innehåller:
oglamorösa filmkvällar då man sitter bredvid varandra och sakta flyttar närmre tills man ligger där och har missat halva filmen pga andra angelägenheter, mysigt men oromantiskt!
En buffel till kille som inte är mer mogen än en nyutvecklad supergrön banan på någon fejkad odling i norra europa.
därmed helt lost i allt vad respekt för de och var fingrar osv ska vara. Fem stycken samtidigt ska det vara, kontaktupptaget tas på msn och inte i kön till bussen eller mitt på trotoaren i manhattan, är det till manhattan man ska flytta?
"hej babe läget" stick vaaa!
nu vill vi ha mer filmbaserad verklighet eller verklighetsbaserade filmer så man slipper vara så grönt avundsjuk på det mysiga romanslivet som befinner sig i alla filmer. Låt oss någon gång få känna igen oss eller tillochmed känna oss överlägsna jessica alba!
Vi ska sluta tråna, mötas på gatan och prata före skriften. Definitivt inte hångla innan iallafall! Det ska vara försikitgt, långsamt, det ska finnas något i luften.
Vi vill ha mod som lara croft, fiskelycka som carrie bradshaw och vara lite flirtiga och samtidigt gulliga som cameron diaz rollfigur i "the sweetest thing".
Eller helt enkelt modernisera och producera våra enkla, småtråkiga, inåtvända jag i filmer. Eller helt enkelt göra verkligheten mer filmisk, supersmart!
Deeper meaning
Jag är trött på människor nu. Med detta inlägget ber jag er att tänka djupare och se under ytan.
Jag kan erkänna att jag inte alltid har varit den personen som bryr sig om vad andra känner, att det visst är okej att snacka en massa för att alla andra gör det.. och sorgligt men sant är att jag inte insåg att det inte är okej förräns jag fick lov att vara med om det själv.
Känslan av att vara ett objekt och ett samtalsämne istället för en person som folk verkligen pratar med är fruktansvärd. En stor liten förändring i mitt liv, jag förändrades på utsidan och alla glömde bort vem jag egentligen fortfarande var inuti, jag dömdes utanpå. Det var aldrig någon som kom fram och frågade mig om jag led av det eller detta utan de frågade mina vänner och disskuterade med varandra. Det märks så tydligt, ni tror att ni är diskreta men i själva verket står det skrivet i pannan på er.
Vad är det egentligen som ger en människa rätt att prata om en annan bara för att den förändrats eller ser annorlunda ut -utvändigt-? Jag ber er att tänka på att inuti varje omtalad person ligger något som de önskar inte fanns där. En tung börda som ger en dåligt självförtroende. Blir då saken bättre av att prata om personen? En människa som du uppenbarligen inte känner?
Är fruktansvärt trött på ytlighet, snack och skitsnack. Det tar sakta livet av folk. Det får folk att må så fruktansvärt dåligt. Det får folk att glömma bort vem dom egentligen är. Det är ni som snackar som skapar personen ni pratar om, personen i fråga har inte en chans att göra det själv sålänge ni inte pratar med istället för om. Skitsnack är det inte jag blivit utsatt för, men kan tänka mig att det ger samma känsla. Jag blev omtalad pga. en sjukdom.. den största bördan jag bär. En sjukdom som är enormt svår att ta på allvar men även att handskas med. Det viskades runtomkring och kommenterarerna om vad jag måste göra med mig själv istället för vad jag ska göra i helgen kastades rakt emot mig till och med av folk som knappt känner mig, deras mammor och deras systrar. Det förvärrar situationen enormt, det får en att vilja försvinna långt iväg där ingen kan bry sig. Så snälla tänk, tänk som om personen du pratar om faktist hade varit dig själv.
Med det avslutar jag och önskar
GOD JUL
Jag kan erkänna att jag inte alltid har varit den personen som bryr sig om vad andra känner, att det visst är okej att snacka en massa för att alla andra gör det.. och sorgligt men sant är att jag inte insåg att det inte är okej förräns jag fick lov att vara med om det själv.
Känslan av att vara ett objekt och ett samtalsämne istället för en person som folk verkligen pratar med är fruktansvärd. En stor liten förändring i mitt liv, jag förändrades på utsidan och alla glömde bort vem jag egentligen fortfarande var inuti, jag dömdes utanpå. Det var aldrig någon som kom fram och frågade mig om jag led av det eller detta utan de frågade mina vänner och disskuterade med varandra. Det märks så tydligt, ni tror att ni är diskreta men i själva verket står det skrivet i pannan på er.
Vad är det egentligen som ger en människa rätt att prata om en annan bara för att den förändrats eller ser annorlunda ut -utvändigt-? Jag ber er att tänka på att inuti varje omtalad person ligger något som de önskar inte fanns där. En tung börda som ger en dåligt självförtroende. Blir då saken bättre av att prata om personen? En människa som du uppenbarligen inte känner?
Är fruktansvärt trött på ytlighet, snack och skitsnack. Det tar sakta livet av folk. Det får folk att må så fruktansvärt dåligt. Det får folk att glömma bort vem dom egentligen är. Det är ni som snackar som skapar personen ni pratar om, personen i fråga har inte en chans att göra det själv sålänge ni inte pratar med istället för om. Skitsnack är det inte jag blivit utsatt för, men kan tänka mig att det ger samma känsla. Jag blev omtalad pga. en sjukdom.. den största bördan jag bär. En sjukdom som är enormt svår att ta på allvar men även att handskas med. Det viskades runtomkring och kommenterarerna om vad jag måste göra med mig själv istället för vad jag ska göra i helgen kastades rakt emot mig till och med av folk som knappt känner mig, deras mammor och deras systrar. Det förvärrar situationen enormt, det får en att vilja försvinna långt iväg där ingen kan bry sig. Så snälla tänk, tänk som om personen du pratar om faktist hade varit dig själv.
Med det avslutar jag och önskar
GOD JUL
Thinspiration
Jag rekommenderar att ni tar er två minuter som det tar att läsa igenom denna textbiten och tänka efter vad den egentligen handlar om.
Do you know what it's like To have one thing on your mind And never have it leave, No matter how hard you try?
You know, I can't remember the last time I ate something Without feeling helpless Hideous Failed Dirty And unbeautiful
It's not a choice It?s never been a choice
It's not merely an envy of the models in magazines or a contest among peers
I could be the last person on Earth With noone to judge me but myself And I would still feel this way
I need people to stop telling me That I am skinny That they love me how I am Or that I need help. Nobody can help me!
As I suffer alone Who can help?
You can send me to a ward, Stick a needle in my arm, Stuff me silly, Drive me batty, Feed me fatty through a tube You can cure the whole outside But the inside doesn't change.
Don't you see? These people are beautiful to me
On the outside, they are frail But on the inside they are strong
J, make me beautiful, they whisper Help me through this day Not so that I can be thin But so I can be pure
On the outside, I am smiling But on the inside, I am dying.
I need you to tell me Tell me lies so beautiful
Take me and break me Make me strong like you.
I dream of walking between the raindrops Don?t tell me I can't. Because all I ever wanted All I really ever wanted Was to be happy.
..En annan erfarenhet, tänker jag låta den här text beskriva.För många som lever förstår inte och kommer tack och lov aldrig att behöva göra det heller!Jag rekommenderade er att ta er tid och läsa igenom denna textbiten, den är lång men den betyder verkligen någonting. Denna texten är min beskrivning på det som utgör 99% av mina dåliga dagar. Resten lämnar jag åt era tankar sålänge..
You know, I can't remember the last time I ate something Without feeling helpless Hideous Failed Dirty And unbeautiful
It's not a choice It?s never been a choice
It's not merely an envy of the models in magazines or a contest among peers
I could be the last person on Earth With noone to judge me but myself And I would still feel this way
I need people to stop telling me That I am skinny That they love me how I am Or that I need help. Nobody can help me!
As I suffer alone Who can help?
You can send me to a ward, Stick a needle in my arm, Stuff me silly, Drive me batty, Feed me fatty through a tube You can cure the whole outside But the inside doesn't change.
Don't you see? These people are beautiful to me
On the outside, they are frail But on the inside they are strong
J, make me beautiful, they whisper Help me through this day Not so that I can be thin But so I can be pure
On the outside, I am smiling But on the inside, I am dying.
I need you to tell me Tell me lies so beautiful
Take me and break me Make me strong like you.
I dream of walking between the raindrops Don?t tell me I can't. Because all I ever wanted All I really ever wanted Was to be happy.
..En annan erfarenhet, tänker jag låta den här text beskriva.För många som lever förstår inte och kommer tack och lov aldrig att behöva göra det heller!Jag rekommenderade er att ta er tid och läsa igenom denna textbiten, den är lång men den betyder verkligen någonting. Denna texten är min beskrivning på det som utgör 99% av mina dåliga dagar. Resten lämnar jag åt era tankar sålänge..
Är/var din själfrende ett LV plagiat?
Ja, för snart har väl alla varit med om det - ett krossat hjärta.
Tyvärr är det så sorgligt att mitt första inlägg handlar om detta, men inte för att jag inte kommit över det, utan för att det var de första jag tänkte på efter jag bestämde mig att starta min nya blogg.
Känner du igen dig i att en person du trodde verkligen brydde sig om dig
och som du trodde respekterade dig som den du var, inte alls var den personen?
Det är som en fejkad Louis Vuitton väska från turkiet.
Först tittar du ut den ordentligt
sedan tar du tid på dig och bestämmer dig för att slå till.
Nu har du den och det är den snyggaste i världen. Ser riktigt äkta ut och ni funkar skitbra ihop.
Hemma på planeten Sverige är den med dig överallt, den slits såklart med tiden
och du får både kommentarer som "Gud va snygg, var hittade du den?" eller "du ska skatta dig lycklig som har en så bra" men även kommentarer som "den sömmen är ju helt sne" och "den är falsk, alla ser det utom du".
Du fnyser bort det och sålänge du tycker om den och tycker den ser äkta ut så spelar det ingen roll!
Men sedan en dag, upptäcker du L:et som sitter för lång ifrån V:et och att det inte alls sitter på rätt håll på ena sidan. Plastsömmen spricker och du inser hur jävla ful din väska är, den är fejk. Den är inte ful för att den är plagiat, den är ful för att den inte höll sin standard. Den svek dig och visade alla sina brister istället.
Väskan gjorde slut med dig, men det var inte då du märkte att den var fejk, det var när folk kom och berättade att många hade en likadan.
Självklart struntade du i det ända till den dagen kom då du tröttnat på din väska och insåg hur fejk den var.
Nu ligger den där i garderoben och ibland blir du frestad till att använga den, men lik förbannat visar sig den trasiga plastsömmen vareviga gång frestelsen blir förstor. Släng skiten, du har inte användning av en trasig väska och försök inte laga den, för det blir aldig samma sak som i butiken!
En sann besvikelse! jag har haft en sådan Louis Vuitton kopia och det har jag insett, mer och mer för varje dag som gått i ett halvår.
Du kan tro att du känner din näste men lägg inte ut mer än vad du har råd att betala. Kan tänkas igenom att välja en äkta mindre märkvärdig från Wedins än ett LV plagiat.
Tyvärr är det så sorgligt att mitt första inlägg handlar om detta, men inte för att jag inte kommit över det, utan för att det var de första jag tänkte på efter jag bestämde mig att starta min nya blogg.
Känner du igen dig i att en person du trodde verkligen brydde sig om dig
och som du trodde respekterade dig som den du var, inte alls var den personen?
Det är som en fejkad Louis Vuitton väska från turkiet.
Först tittar du ut den ordentligt
sedan tar du tid på dig och bestämmer dig för att slå till.
Nu har du den och det är den snyggaste i världen. Ser riktigt äkta ut och ni funkar skitbra ihop.
Hemma på planeten Sverige är den med dig överallt, den slits såklart med tiden
och du får både kommentarer som "Gud va snygg, var hittade du den?" eller "du ska skatta dig lycklig som har en så bra" men även kommentarer som "den sömmen är ju helt sne" och "den är falsk, alla ser det utom du".
Du fnyser bort det och sålänge du tycker om den och tycker den ser äkta ut så spelar det ingen roll!
Men sedan en dag, upptäcker du L:et som sitter för lång ifrån V:et och att det inte alls sitter på rätt håll på ena sidan. Plastsömmen spricker och du inser hur jävla ful din väska är, den är fejk. Den är inte ful för att den är plagiat, den är ful för att den inte höll sin standard. Den svek dig och visade alla sina brister istället.
Väskan gjorde slut med dig, men det var inte då du märkte att den var fejk, det var när folk kom och berättade att många hade en likadan.
Självklart struntade du i det ända till den dagen kom då du tröttnat på din väska och insåg hur fejk den var.
Nu ligger den där i garderoben och ibland blir du frestad till att använga den, men lik förbannat visar sig den trasiga plastsömmen vareviga gång frestelsen blir förstor. Släng skiten, du har inte användning av en trasig väska och försök inte laga den, för det blir aldig samma sak som i butiken!
En sann besvikelse! jag har haft en sådan Louis Vuitton kopia och det har jag insett, mer och mer för varje dag som gått i ett halvår.
Du kan tro att du känner din näste men lägg inte ut mer än vad du har råd att betala. Kan tänkas igenom att välja en äkta mindre märkvärdig från Wedins än ett LV plagiat.
