Deeper meaning
Jag är trött på människor nu. Med detta inlägget ber jag er att tänka djupare och se under ytan.
Jag kan erkänna att jag inte alltid har varit den personen som bryr sig om vad andra känner, att det visst är okej att snacka en massa för att alla andra gör det.. och sorgligt men sant är att jag inte insåg att det inte är okej förräns jag fick lov att vara med om det själv.
Känslan av att vara ett objekt och ett samtalsämne istället för en person som folk verkligen pratar med är fruktansvärd. En stor liten förändring i mitt liv, jag förändrades på utsidan och alla glömde bort vem jag egentligen fortfarande var inuti, jag dömdes utanpå. Det var aldrig någon som kom fram och frågade mig om jag led av det eller detta utan de frågade mina vänner och disskuterade med varandra. Det märks så tydligt, ni tror att ni är diskreta men i själva verket står det skrivet i pannan på er.
Vad är det egentligen som ger en människa rätt att prata om en annan bara för att den förändrats eller ser annorlunda ut -utvändigt-? Jag ber er att tänka på att inuti varje omtalad person ligger något som de önskar inte fanns där. En tung börda som ger en dåligt självförtroende. Blir då saken bättre av att prata om personen? En människa som du uppenbarligen inte känner?
Är fruktansvärt trött på ytlighet, snack och skitsnack. Det tar sakta livet av folk. Det får folk att må så fruktansvärt dåligt. Det får folk att glömma bort vem dom egentligen är. Det är ni som snackar som skapar personen ni pratar om, personen i fråga har inte en chans att göra det själv sålänge ni inte pratar med istället för om. Skitsnack är det inte jag blivit utsatt för, men kan tänka mig att det ger samma känsla. Jag blev omtalad pga. en sjukdom.. den största bördan jag bär. En sjukdom som är enormt svår att ta på allvar men även att handskas med. Det viskades runtomkring och kommenterarerna om vad jag måste göra med mig själv istället för vad jag ska göra i helgen kastades rakt emot mig till och med av folk som knappt känner mig, deras mammor och deras systrar. Det förvärrar situationen enormt, det får en att vilja försvinna långt iväg där ingen kan bry sig. Så snälla tänk, tänk som om personen du pratar om faktist hade varit dig själv.
Med det avslutar jag och önskar
GOD JUL
Jag kan erkänna att jag inte alltid har varit den personen som bryr sig om vad andra känner, att det visst är okej att snacka en massa för att alla andra gör det.. och sorgligt men sant är att jag inte insåg att det inte är okej förräns jag fick lov att vara med om det själv.
Känslan av att vara ett objekt och ett samtalsämne istället för en person som folk verkligen pratar med är fruktansvärd. En stor liten förändring i mitt liv, jag förändrades på utsidan och alla glömde bort vem jag egentligen fortfarande var inuti, jag dömdes utanpå. Det var aldrig någon som kom fram och frågade mig om jag led av det eller detta utan de frågade mina vänner och disskuterade med varandra. Det märks så tydligt, ni tror att ni är diskreta men i själva verket står det skrivet i pannan på er.
Vad är det egentligen som ger en människa rätt att prata om en annan bara för att den förändrats eller ser annorlunda ut -utvändigt-? Jag ber er att tänka på att inuti varje omtalad person ligger något som de önskar inte fanns där. En tung börda som ger en dåligt självförtroende. Blir då saken bättre av att prata om personen? En människa som du uppenbarligen inte känner?
Är fruktansvärt trött på ytlighet, snack och skitsnack. Det tar sakta livet av folk. Det får folk att må så fruktansvärt dåligt. Det får folk att glömma bort vem dom egentligen är. Det är ni som snackar som skapar personen ni pratar om, personen i fråga har inte en chans att göra det själv sålänge ni inte pratar med istället för om. Skitsnack är det inte jag blivit utsatt för, men kan tänka mig att det ger samma känsla. Jag blev omtalad pga. en sjukdom.. den största bördan jag bär. En sjukdom som är enormt svår att ta på allvar men även att handskas med. Det viskades runtomkring och kommenterarerna om vad jag måste göra med mig själv istället för vad jag ska göra i helgen kastades rakt emot mig till och med av folk som knappt känner mig, deras mammor och deras systrar. Det förvärrar situationen enormt, det får en att vilja försvinna långt iväg där ingen kan bry sig. Så snälla tänk, tänk som om personen du pratar om faktist hade varit dig själv.
Med det avslutar jag och önskar
GOD JUL
Thinspiration
Jag rekommenderar att ni tar er två minuter som det tar att läsa igenom denna textbiten och tänka efter vad den egentligen handlar om.
Do you know what it's like To have one thing on your mind And never have it leave, No matter how hard you try?
You know, I can't remember the last time I ate something Without feeling helpless Hideous Failed Dirty And unbeautiful
It's not a choice It?s never been a choice
It's not merely an envy of the models in magazines or a contest among peers
I could be the last person on Earth With noone to judge me but myself And I would still feel this way
I need people to stop telling me That I am skinny That they love me how I am Or that I need help. Nobody can help me!
As I suffer alone Who can help?
You can send me to a ward, Stick a needle in my arm, Stuff me silly, Drive me batty, Feed me fatty through a tube You can cure the whole outside But the inside doesn't change.
Don't you see? These people are beautiful to me
On the outside, they are frail But on the inside they are strong
J, make me beautiful, they whisper Help me through this day Not so that I can be thin But so I can be pure
On the outside, I am smiling But on the inside, I am dying.
I need you to tell me Tell me lies so beautiful
Take me and break me Make me strong like you.
I dream of walking between the raindrops Don?t tell me I can't. Because all I ever wanted All I really ever wanted Was to be happy.
..En annan erfarenhet, tänker jag låta den här text beskriva.För många som lever förstår inte och kommer tack och lov aldrig att behöva göra det heller!Jag rekommenderade er att ta er tid och läsa igenom denna textbiten, den är lång men den betyder verkligen någonting. Denna texten är min beskrivning på det som utgör 99% av mina dåliga dagar. Resten lämnar jag åt era tankar sålänge..
You know, I can't remember the last time I ate something Without feeling helpless Hideous Failed Dirty And unbeautiful
It's not a choice It?s never been a choice
It's not merely an envy of the models in magazines or a contest among peers
I could be the last person on Earth With noone to judge me but myself And I would still feel this way
I need people to stop telling me That I am skinny That they love me how I am Or that I need help. Nobody can help me!
As I suffer alone Who can help?
You can send me to a ward, Stick a needle in my arm, Stuff me silly, Drive me batty, Feed me fatty through a tube You can cure the whole outside But the inside doesn't change.
Don't you see? These people are beautiful to me
On the outside, they are frail But on the inside they are strong
J, make me beautiful, they whisper Help me through this day Not so that I can be thin But so I can be pure
On the outside, I am smiling But on the inside, I am dying.
I need you to tell me Tell me lies so beautiful
Take me and break me Make me strong like you.
I dream of walking between the raindrops Don?t tell me I can't. Because all I ever wanted All I really ever wanted Was to be happy.
..En annan erfarenhet, tänker jag låta den här text beskriva.För många som lever förstår inte och kommer tack och lov aldrig att behöva göra det heller!Jag rekommenderade er att ta er tid och läsa igenom denna textbiten, den är lång men den betyder verkligen någonting. Denna texten är min beskrivning på det som utgör 99% av mina dåliga dagar. Resten lämnar jag åt era tankar sålänge..
Är/var din själfrende ett LV plagiat?
Ja, för snart har väl alla varit med om det - ett krossat hjärta.
Tyvärr är det så sorgligt att mitt första inlägg handlar om detta, men inte för att jag inte kommit över det, utan för att det var de första jag tänkte på efter jag bestämde mig att starta min nya blogg.
Känner du igen dig i att en person du trodde verkligen brydde sig om dig
och som du trodde respekterade dig som den du var, inte alls var den personen?
Det är som en fejkad Louis Vuitton väska från turkiet.
Först tittar du ut den ordentligt
sedan tar du tid på dig och bestämmer dig för att slå till.
Nu har du den och det är den snyggaste i världen. Ser riktigt äkta ut och ni funkar skitbra ihop.
Hemma på planeten Sverige är den med dig överallt, den slits såklart med tiden
och du får både kommentarer som "Gud va snygg, var hittade du den?" eller "du ska skatta dig lycklig som har en så bra" men även kommentarer som "den sömmen är ju helt sne" och "den är falsk, alla ser det utom du".
Du fnyser bort det och sålänge du tycker om den och tycker den ser äkta ut så spelar det ingen roll!
Men sedan en dag, upptäcker du L:et som sitter för lång ifrån V:et och att det inte alls sitter på rätt håll på ena sidan. Plastsömmen spricker och du inser hur jävla ful din väska är, den är fejk. Den är inte ful för att den är plagiat, den är ful för att den inte höll sin standard. Den svek dig och visade alla sina brister istället.
Väskan gjorde slut med dig, men det var inte då du märkte att den var fejk, det var när folk kom och berättade att många hade en likadan.
Självklart struntade du i det ända till den dagen kom då du tröttnat på din väska och insåg hur fejk den var.
Nu ligger den där i garderoben och ibland blir du frestad till att använga den, men lik förbannat visar sig den trasiga plastsömmen vareviga gång frestelsen blir förstor. Släng skiten, du har inte användning av en trasig väska och försök inte laga den, för det blir aldig samma sak som i butiken!
En sann besvikelse! jag har haft en sådan Louis Vuitton kopia och det har jag insett, mer och mer för varje dag som gått i ett halvår.
Du kan tro att du känner din näste men lägg inte ut mer än vad du har råd att betala. Kan tänkas igenom att välja en äkta mindre märkvärdig från Wedins än ett LV plagiat.
Tyvärr är det så sorgligt att mitt första inlägg handlar om detta, men inte för att jag inte kommit över det, utan för att det var de första jag tänkte på efter jag bestämde mig att starta min nya blogg.
Känner du igen dig i att en person du trodde verkligen brydde sig om dig
och som du trodde respekterade dig som den du var, inte alls var den personen?
Det är som en fejkad Louis Vuitton väska från turkiet.
Först tittar du ut den ordentligt
sedan tar du tid på dig och bestämmer dig för att slå till.
Nu har du den och det är den snyggaste i världen. Ser riktigt äkta ut och ni funkar skitbra ihop.
Hemma på planeten Sverige är den med dig överallt, den slits såklart med tiden
och du får både kommentarer som "Gud va snygg, var hittade du den?" eller "du ska skatta dig lycklig som har en så bra" men även kommentarer som "den sömmen är ju helt sne" och "den är falsk, alla ser det utom du".
Du fnyser bort det och sålänge du tycker om den och tycker den ser äkta ut så spelar det ingen roll!
Men sedan en dag, upptäcker du L:et som sitter för lång ifrån V:et och att det inte alls sitter på rätt håll på ena sidan. Plastsömmen spricker och du inser hur jävla ful din väska är, den är fejk. Den är inte ful för att den är plagiat, den är ful för att den inte höll sin standard. Den svek dig och visade alla sina brister istället.
Väskan gjorde slut med dig, men det var inte då du märkte att den var fejk, det var när folk kom och berättade att många hade en likadan.
Självklart struntade du i det ända till den dagen kom då du tröttnat på din väska och insåg hur fejk den var.
Nu ligger den där i garderoben och ibland blir du frestad till att använga den, men lik förbannat visar sig den trasiga plastsömmen vareviga gång frestelsen blir förstor. Släng skiten, du har inte användning av en trasig väska och försök inte laga den, för det blir aldig samma sak som i butiken!
En sann besvikelse! jag har haft en sådan Louis Vuitton kopia och det har jag insett, mer och mer för varje dag som gått i ett halvår.
Du kan tro att du känner din näste men lägg inte ut mer än vad du har råd att betala. Kan tänkas igenom att välja en äkta mindre märkvärdig från Wedins än ett LV plagiat.
NYS T A R T
Hej fans!
Nu ger jag mig åter igen in på bloggandet med en ny fräsch blogg, med tanken att jag ska klura ut en del nödvändiga saker och då menar jag även mer verklighetsbaserande. Läste nyss igenom min fd blogg och upptäckte att den var fruktansvärt ytlig. I stora drag handlade den om vad jag gör varje dag, fester, resor osv. plus jag hade och vad jag ville ha. Så bort med den! Observera ändå att denna blogg jag pratar om skrevs för ett år sen och nu har jag blivit en människa med ett helt års nya erfarenheter, så mycket nya erfarenheter att de skulle kunna rymmas på tio år och helst inte över huvud taget. Min tanke är iallfall att jag ska kunna hjälpa både mig själv och andra som känner det samma, att bearbeta detta, Självklart kommer lite av min dagstillvaro också finnas med, men inte enbart! Just idag klockan tio på lördgasmorgonen kände jag att jag är redo att skriva av mig, "att tala ut" och att ta igen det saknade årets bloggande på ett helt nytt sätt.
Löfte undersignat; Julia Rubin
Nu ger jag mig åter igen in på bloggandet med en ny fräsch blogg, med tanken att jag ska klura ut en del nödvändiga saker och då menar jag även mer verklighetsbaserande. Läste nyss igenom min fd blogg och upptäckte att den var fruktansvärt ytlig. I stora drag handlade den om vad jag gör varje dag, fester, resor osv. plus jag hade och vad jag ville ha. Så bort med den! Observera ändå att denna blogg jag pratar om skrevs för ett år sen och nu har jag blivit en människa med ett helt års nya erfarenheter, så mycket nya erfarenheter att de skulle kunna rymmas på tio år och helst inte över huvud taget. Min tanke är iallfall att jag ska kunna hjälpa både mig själv och andra som känner det samma, att bearbeta detta, Självklart kommer lite av min dagstillvaro också finnas med, men inte enbart! Just idag klockan tio på lördgasmorgonen kände jag att jag är redo att skriva av mig, "att tala ut" och att ta igen det saknade årets bloggande på ett helt nytt sätt.
Löfte undersignat; Julia Rubin
