The show has come to the bitter end.

Du är en artist. En fantastisk skådespelare. En aktör i form av en chokladpralin med likörfyllning. Du ser söt och god ut. Du smakar besvikelse, sliskigt och alldeles för mycket.
Du lockar som en hundvalp, men när du lämnas ensam tuggar du sönder de finaste Prada.
Du spelar troget hjärtekrossad och lever på andras sympati.
Gräset är grönare på andra sidan, min sida. Gräset som växer centimeter från mina fötter, utanför min dörr, i min park, i min stad. Att idissla där som ett förvirrat nötkreatur är inte lösningen på dina problem.
Nej! Du är inte så bra. Ridån kommer falla på dig - det är en tidsfråga.
Och jag har vänt timglaset,

RSS 2.0