"Även solen har fläckar"- gäller det allt eller?
Hej!
Jag är rädd för ondska.
Jag går runt och trpr att inget kan vara bra ett längre tag utan att som en ren självklarhet kommer det komma en dag när min pojkvän är otrogen och ja får en obotlig sjukdom.
Är jag rädd för framtiden då, eller för mitt förflutna?
Trots att mitt liv innehåller både nya och gamla underbara människor och ett nytt friskt jag, så måste alla genomlida onda aningar i mina tankar.
Min pojkvän behöver inte vara otrogen mot mig, någonsin, bara för att alla runt om kring är det titt som tätt..stackars honom..
Han är en sån en på miljonen och just jag har fått den äran. Vad gör jag? Nej denna gången pratar jag inte om inbillad lycka eller ett LV-plagiat. Jag verkar ha hittat min äkta Chanel.. och ändå granskar jag det som en annons på blocket! Jag vet att min chanel är mig trogen, han har riktiga skruvar och en guldkedja. Jag har fan inte hittat honom på blocket.. det var ju i Frankrike. En poäng jag aldrig kommer till är:
Tänk vad vårt förflutna kryper in och sätter klorna i vår nu-och-framtid. Bara för att en eller två visat sig vara riktiga dregg så behöver inte alla vara det. Eller? Är det kanske som man säger; "Även solen har fläckar" , "Kaos är granne med gud" och "dagen är nattens moder"
I alla fall, sånt skrämmer skiten ur mig!
Jag är rädd för ondska.
Jag går runt och trpr att inget kan vara bra ett längre tag utan att som en ren självklarhet kommer det komma en dag när min pojkvän är otrogen och ja får en obotlig sjukdom.
Är jag rädd för framtiden då, eller för mitt förflutna?
Trots att mitt liv innehåller både nya och gamla underbara människor och ett nytt friskt jag, så måste alla genomlida onda aningar i mina tankar.
Min pojkvän behöver inte vara otrogen mot mig, någonsin, bara för att alla runt om kring är det titt som tätt..stackars honom..
Han är en sån en på miljonen och just jag har fått den äran. Vad gör jag? Nej denna gången pratar jag inte om inbillad lycka eller ett LV-plagiat. Jag verkar ha hittat min äkta Chanel.. och ändå granskar jag det som en annons på blocket! Jag vet att min chanel är mig trogen, han har riktiga skruvar och en guldkedja. Jag har fan inte hittat honom på blocket.. det var ju i Frankrike. En poäng jag aldrig kommer till är:
Tänk vad vårt förflutna kryper in och sätter klorna i vår nu-och-framtid. Bara för att en eller två visat sig vara riktiga dregg så behöver inte alla vara det. Eller? Är det kanske som man säger; "Även solen har fläckar" , "Kaos är granne med gud" och "dagen är nattens moder"
I alla fall, sånt skrämmer skiten ur mig!
